Hans Abrahamsson talade engagerat om de globala frågorna och de galopperande orättvisorna. Även brandmän ska engagera sig i de stora frågorna. - Ni ska berätta för politikerna om sociala problem ni inte kan hantera och hur ni tolkar orsakerna. Till vänster Vendela Bodén på länstyrelsen i Västra Götaland.

 

Så uttryckte sig Hans Abrahamsson, freds- och utvecklingsforskare vid Göteborgs universitet, och det sammanfattade rätt väl den allmänna uppfattningen vid dialogkonferensen Social oro som anordnades av MSB och Sveriges kommuner och landsting i början av juni.

 

Konferensen väckte oväntat stort intresse och lockade omkring 90 deltagare. Utgångspunkten för konferensen är den stenkastning mot polis och räddningstjänst som förekommer på flera håll i landet, men främst i och kring storstäderna.

I Sverige har det hittills stannat vid stenkastning och anlagda bränder men bakom det stora intresset för frågan finns antagligen farhågor för att det på sikt ska kunna utvecklas till de upplopp som drabbade Parisförorterna för ett par år sedan.

 

Per-Olof HallinKonferensen kom också att handla mycket om de stora frågorna, de bakomliggande orsakerna. Per-Olof Hallin, Malmö högskola, talade om trygghet och vad som sker i det tysta i Malmö. Där sätter allt fler bostadsrättsföreningar upp höga stålstaket runt sina områden.

– Vad är grindarna ett uttryck för? Drivande är naturligtvis någon sorts otrygghet. Boende har utsatts för hot och brott och det finns närhet till vad som kan uppfattas som social oordning.

 

Staketen har växt fram kring skolor och i områden med hög brottslighet. Enligt Per-Olof Hallin hanteras problemen med social oro på två sätt.

– Antingen genom enklavisering, det vill säga man flyttar från områden med social oro, eller urban integration; man skapar arenor för möten mellan olika kulturer.

 

Hans Abrahamsson, freds- och utvecklingsforskare vid Göteborgs universitet, anlade ett globalt perspektiv och talade om en galopperande ojämlikhet. Att en majoritet av världens befolkning nu bor i städer som utvecklas till slagfält för sociala motsättningar. Polis och räddningstjänst får ta smällen för djupare liggande samhällsproblem.

– Jag tror inte att problemet kan hanteras genom ökad säkerhet för poliser och brandmän. Vi måste arbeta långsiktigt. Skapa tillit och delaktighet i samhället. Öka dialogen, börja snacka med folk. Man kastar inte sten på den man känner, säger Hans Abrahamsson.


Detta är ingen ingen enkel lösning i en storstad. Vendela Bodén på länstyrelsen i Västra Götaland berättade att ungdomarna visserligen inte kastar sten på polisen från området där de bor, men när det dyker upp patruller från stan viner stenarna igen.

 

Robert ErikssonFlera konferensdeltagare uttryckte förståelse för ungdomarnas frustration. Samtidigt kändes det som om konferensen undvek att tala om vissa frågor. Vid redovisningen från gruppdiskussioner gick Robert Eriksson, projektledare vid Storstockholms brandförsvar, direkt på sak.

– Vi ska prioritera och arbeta där det finns social oro. Vi ska lägga örat mot marken, nätverka och jobba gränsöverskrivande. För det krävs mångfald. Och då menar jag inte olika hudfärg utan olika kompetens för att möta kulturella olikheter och på så sätt ta oss in i grupper där vi har problem.

 

– Vi ska behandla symptomen men om vi inte samtidigt behandlar orsakerna är vi snart tillbaka där vi är. Det är ett jävla krafsande på ytan, bakom ligger 50 år av havererad integrationspolitik, säger Robert Eriksson.

 

Han anser att räddningstjänsten kan göra mycket och att man kanske har ett bättre utgångsläge än polisen.

– Vi kan använda vårt förtroende för att möta utsatta människor. Vi kommer inte att kunna lösa stora frågan men kommer att vara en del med sakkunskap, erfarenhet och med det vi ser.

 

I Västra Götaland pågår ett projekt kallat Sociala risker med syfte att få med social oro i risk- och sårbarhetsanalyser.

– Vi är bra på ta med tekniska problem i våra risk- och sårbarhetsanalyser  men vi vill ha in även sociala risker, säger Vendela Bodén.

 

Arbetet går bland annat ut på att ta fram inkdikatorer och modellen används nu på försök Ulricehamn, Borås och Nacka. Modellen testas även på regional nivå i Dalarna. Målet är en bred modell som kan användas i alla kommuner och att man ska kunna välja indikatorer. Modellen ska vara klar nästa vår.

– Vi tror modellen kan vara ett första steg för att skapa förutsättningar för ett tvärsektoriellt och gränsöverskridande arbetssätt.

 

Avslutningsvis funderade Thomas Gell, enhetschef på MSB, hur man nu ska gå vidare med frågan.
– Vi kom in med stuprörsperspektiv - sten mot räddningstjänsten, men det känns fel att köra vidare utan att ha breddat det spåret. Vi har syster- och brodermyndigheter och det är ett spår jag ser; att bredda diskussionen och få med flera. Det ska jag ta upp med min ledning.