Jan Wisén- Ska vi ha en samlad alarmeringstjänst, vilket är intentionen i regeringsuppdraget, då ska alla vara med. Och tjänsten ska hantera hela krisberedskapssystemet, från vardagsolyckor till höjd beredskap, säger Jan Wisén, MSB.

 

Marie Hafström genomför på regeringens uppdrag översynen av samhällets alarmeringstjänst, ett arbete som ska redovisas senast 30 april 2013.

Till berörda myndigheter och organisationer har hon ställt ett antal frågor. Jan Wisén är ansvarig för de synpunkter som MSB framfört.

- Det viktigaste är att den enskilde får snabbt svar, blir korrekt behandlad och känner stort förtroende för samhällets alarmeringstjänst. Det är också viktigt att verksamheten är kvalitetssäkrad och bedrivs med stor insyn, säger Wisén.

 

En grundläggande fråga är om larmkedjan och alarmeringstjänsten fungerar effektivt, säkert och ändamålsenligt.

- Det har varit ganska mycket snack om det under senare tid och om bruten larmkedja, speciellt sedan fyra landsting lämnade SOS Alarm. Men larmkedjan har alltid varit bruten. Polisen är inte med utan har egen larmcentral, det gäller även statlig räddningstjänst och vissa kommuner.

 

MSB ser en risk för ökad splittring och anser att det kan ifrågasättas att vissa står utanför en gemensam och samordnad alarmeringstjänst. Det innebär ibland fördröjningar, exempelvis anges att överflyttningar av samtal från SOS Alarm till polisen ibland tar lång tid.

- Det finns risk att det äventyrar effektiviteten och säkerheten. Och det är svårt att få en samlad bild av systemets effektivitet.

 

Därför är det primärt att samtliga hjälporgan som enligt alarmeringsavtalet kan kontaktas och tillkallas genom SOS-tjänsten omfattas av alarmeringstjänsten, skriver MSB.

Det framhålls också att alarmeringstjänstens kapacitet och säkerhet bör höjas för att fungera över hela hotskalan. Larmcentralen ska vara en säker resurs i alla situationer.

 

- När SOS Alarm byggdes upp under 70-talet var det unikt, men systemet byggde på vardagshändelser. Nu behövs en planering och robusthet för att fungera även under kriser och höjd beredskap. Vi ser det som en brist att SOS Alarm inte omfattas av krisberedskapsförordningen. Alarmeringstjänsten bör vara en central del av krishanteringssystemet. Det tycker vi talar för att det borde vara en statlig myndighet som hanterar detta, säger Wisén.

 

SOS Alarm är ett aktiebolag och ägs till hälften vardera av staten och SKL (Sveriges kommuner och landsting). Förutom den grundläggande alarmeringstjänsten säljer SOS Alarm tilläggstjänster och även kommersiella tjänster. Verksamhetens vinstkrav har diskuterats.
MSB vill de uppgifter SOS Alarm i dag har.

- Alarmeringstjänsten ska hållas fri från vinstkrav, och det gäller även vissa andra funktioner. Gränssnittet för vad som ingår i grunduppdraget bör renodlas.

 

Många kommuner och landsting köper tilläggstjänster från SOS Alarm, förstärkningar till grundavtalet som inte är kommersiella men kostar extra.

Ska sådana tjänster läggas på en statlig alarmeringstjänst eller köpas kommersiellt?

- Gränssnittet är inte tydligt i dag, vad som ingår i grunduppdraget behöver renodlas.

 

Hur bör samhällets alarmeringstjänst organiseras, som en egen myndighet?

- Det är ett alternativ, eller den kan placeras i en befintlig struktur. Vi låser oss inte till något alternativ.

 

SOS Alarm omsatte 2011 drygt 830 miljoner kronor. Den grundläggande 112-tjänsten kostade 178 miljoner. Huruvida det finansieras av abonnemangen eller om det delvis finansieras av andra tjänster, vilket skulle medföra en dyrare tjänst om den blir separerad, har inte Jan Wisén någon tydlig bild av.

- Det är lite svårt att veta hur verksamheten finansieras. Det betyder inte att något behöver vara fel, men insynen är inte helt öppen och transparent.

 

Det finns heller ingen samlad tillsyn av SOS Alarms verksamhet. MSB tillsynar främst efterlevnaden av alarmeringsavtalet. Polisen tillsynar sin del, Socialstyrelsen sjukvårdens område.

- Tillsyn sker normalt mot en lagstiftning. Men Sverige har ingen alarmeringslag, därför finns heller inga möjliga sanktioner. Det handlar bara om att avtal ska följas. Vi föreslår där någon form av alarmeringslag som talar om hur samhällets alarmeringstjänst ska fungera.

 

Vem ska göra tillsyn?

- En myndighet bör göra tillsyn över helheten, om den som funktion är effektiv.

 

Om SOS Alarms centraler slås samman med polisens, sjö- och flygräddningens och Kustbevakningens larmcentraler, vad får det för konsekvenser?

- Vi har inte gått in och tittat på antalet, men vi tror att en minskning kan göras. I dag har SOS Alarm 19 larmcentraler, polisen ungefär lika många.

MSB anser också att en samlad alarmeringstjänst bör påverka och vara delaktig i utvecklingen av tjänster som VMA, Rakel, Wis och infrastrukturer för kommunikation.