- Det ska bli ett stort projekt, men det ankommer också på räddningstjänsterna att medverka i utvecklingen, säger Lars-Gunnar Strandberg, MSB.

 

MSB har tittat på en rad insatser vid bränder som man anser kunde skötts bättre.

- Det vi vill komma åt är själva systemet för arbetet, en lex-brand, säger Strandberg.

Med andra ord hur en effektiv insats bör gå till, och hur det inte ska gå till.

 

En fråga som ska tas upp är eventuellt krav på att räddningsledare måste certifieras vart femte år är.

Vad är det som behöver bli effektivare?

- Att bryta förloppet tidigare, inte förvärra en skada. Insatsmetoder ska innebära säker arbetsmiljö. Totalt en insats med bra kvalité, och det kan mätas.

Strandberg konstaterade att siffror för åren 1998-2006 visar att räddningstjänsten vid 54 tillfällen åkte tillbaka till samma brand inom två timmar.

- Räddningstjänsterna måste fundera över hur man vill jobba i framtiden, vilken utrustning som behövs. Visst finns det utveckling i dag, men andra branscher utvecklas snabbare.

 

För att gå framåt föreslås ett nätverk där forskning, räddningstjänster, MSB, näringsliv med flera jobbar tillsammans.

- Alla behöver inte delta samtidigt, men alla ska vara intresserade. Hur får vi exempelvis ner forskning till praktisk användning?

 

På Skyddskonferensen gav Patric Nilsson, Räddningstjänsten Syd, exempel på hur man lokalt granskat effekten av sina insatser.

- MSB har lärt oss att hantera en rumsbrand, men vad gör man när en brand kryper in i väggarna? Vi tog fram en särskild insatsrapport för tillfällen där vi använt skärsläckaren. Resultaten visar att verktyget i ett antal insatser fått avgörande betydelse.

Minskade skador, ordinarie verksamhet i brandlokalerna har kunnat återupptas snabbare, förbättrad arbetsmiljö för insatspersonal och kortare insatstider är några av resultaten.

- Värmekamera som används för utvändig scanning har underlättat bedömning. Det finns inget universalverktyg som löser alla våra behov, men det handlar om rätt metod vid den enskilda händelsen, sade Patric Nilsson.

 

Han konstaterade också att det ibland handlade om att övertyga personal som var ivriga att börja rökdyka att avvakta beslut.

- Det man förlorar i tid först tar man igen sen. Rökdykning är många gånger effektivast, men inte alltid. Vi har försökt vända på resonemanget och fråga oss om det är något vi kan göra innan vi rökdyker.

 

Nilsson tog som exempel en brand i en förskola där skärsläckare användes. Lokalerna fick saneras en dag, sen var barnen tillbaka i verksamhet.

- De som var med på branden sa att de sällan varit på en insats där så få jobbar. Men långt ifrån alla är sålda på arbetsmetoden och den måste upplevas.

 

Frågan om bemanning dyker ofta upp och Tommy Eriksson Wikén, Arbetsmiljöverket, som en gång var med och författade säkerhetsföreskrifterna för rök- och kemdykning konstaterade att föreskrifterna i många år varit en norm för antal personer i insatsstyrkan.

- Man dimensionerar styrkan efter våra föreskrifter, vilket inte var meningen. Det man kan säga är att lagen alltid gäller på skadeplats. Nöd bryter ingen lag.