I ett krisläge när samhället måste hushålla med resurser, då kanske det även bör gälla transporter.
Det var en synpunkt från Jan Persson på konferensen Mötesplats transporter.
– Vad händer om hälften av vår personal är hemma i ett krisläge? Då kanske vi behöver införa krisresor, se till att nyttoresor till viktiga samhällsfunktioner kan göras. Men andra resor kanske inte behövs, sade han.

 

Transportsystem är beroende av varandra. Jan Persson konstaterade att SJs enskilda beredskap inom transportorganisationen inte är mycket att skryta med.
– Det handlar om samverkan, att slänga prestigen. Och det har vi visat att vi kan.

 

Vad som förväntas av oss enskilt kvittar om vi inte har bra infrastruktur, eller om vi har brist på personal och material.
Färdiga inriktningsbeslut och samordning för att hantera ett svårt läge kan bli bättre, konstaterade Persson.
– Långa ställtider beror ofta på att man drar ut på besluten. En förlorad kvart är ofta svår att tag igen. Vi måste sätta ett värde på beredskapen, det kostar om vi inte har den.

 

Frågan om nätverk med privata och offentliga aktörer för att säkra transporter diskuterades på konferensen. Den privata sidan konstaterade att medverkan inte är problem, men att den har ett pris.
– Vi är på avreglerat område, glöm inte verkligheten, sade Jan Persson. Om det är så viktigt så borde det kanske i upphandlingen finnas en klausul att företaget ställer upp vid en kris.
– Ska vi ha personal i jour så kostar det, då måste den som upphandlar vara beredd att betala för det. Men prata med oss, vi är också människor. Vi har en önskelista för hur upphandling kan ske, sade Åsa Sköld, Sveriges åkeriföretag.