Mats ErikssonMats Eriksson, docent i medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet, noterar att myndigheter och organisationer oftare överger tanken på total kontroll i en tid då 60 procent av befolkningen använder sociala medier
– Nya idéer om krishantering och kriskommunikation är mer irrationella. Gränserna mot omgivningen har blivit mer diffusa och krisen hanteras bäst genom improvisation inom givet ramverk.

 

Han tar branden i Oceanhamnen i Halmstad som ett exempel där situationen styrde handlandet. Kommunens kommunikationsansvariga skulle skriva ett pressmeddelande, men i stället kläcktes idén om ett direktsänt filminslag.
– Man var inte proffs på att filma, men vågade improvisera och filmen fick ett enormt genomslag med tusentals visningar på Bambuser inom några timmar. Deras kommunikationsansvariga konstaterade att de aldrig tidigare lyckats äga informationen på det sätt de gjorde nu. De var fortfarande beroende av media, men fick också ordagrant ut sitt budskap till väldigt många.

 

Eriksson konstaterar att med en kriskommunikatör som improviserande realtidsregissör växer effektiva krishanteringsstrategier fram på gräsrotsnivå.
– Det är inte krisledningen som fattar och genomför alla framgångsrika insatser, snarare råder i praktiken spänningar mellan det klassiska och nya synsättet på kriskommunikation sedan sociala medier introducerats.

 

Han tar Tsunamin i Thailand 2004 som exempel då sociala medier var något ganska nytt.
– Då ställde de sociala medierna till det. Det uppstod en massa bloggar och lades ut information, kontentan blev ett gap mellan dessa och den offentliga informationen