Det säger Christer Hjert, vd för konsultföretaget Kommunakuten. Han tog upp frågan under sin dragning på Nya sotningskonferensen i Stockholm i slutet av september. Problemet har främst uppstått i samband med den dramatiska ökningen av egensotning med hjälp av annan behörig sotare.


– Kommunen har fortfarande kvar utföraransvaret men när egensotning beviljats har man ingen möjlighet att kontrollera att arbetet utförs på ett vettigt sätt.


Enligt Christer Hjert finns bland politiker och även tjänstemän en villfarelse att brandskyddskontrollen är någon sorts granskning av sotningen.


– Vid egensotning finns ingen kontrollfunktion förutom brandskyddskontroll, men brandskyddskontroll avser ju inte att kontrollera att sotningen har utförts på ett korrekt sätt. Man har ingen tillsyn över sotningen annat än i de extrema fall där man med stöd av LSO gör brandsyn.


Nya regler i kommunallagen som träder i kraft 2015 ställer krav på uppföljning och att medborgarnas insyn i kommunal verksamhet som läggs ut på entreprenad garanteras.


– Vad lagen säger är att vi måste skaffa oss bättre kontroll på våra externa utförare. För varje mandatperiod ska fullmäktige anta ett handlingsprogram för kommunala verksamheter som utförs av privata utförare. Där ska man ange mål och riktlinjer hur verksamheten ska följas upp och allmänhetens insyn tillgodoses. Det går inte längre att bara säga att vi har koll på läget, man måste ha ett program för det.


Vid uppföljning och kontroll är kontrollboken ett viktigt dokument. Ett problem är att begreppet ”kontrollbok” inte återfinns i lagstiftningen. Det är ett sorts gängse begrepp på den dokumentation man måste föra. Det som hänt på flera ställen är att sotaren betraktar kontrollboken som sitt kundregister och vägrar lämna den ifrån sig.


– Efter att ha sett cirkusen i södra Sverige där ingen visste vem som ägde kontrollboken, menar jag att när avtalen tecknas ska kommunen skriva in att det ska föras en kontrollbok och att den är kommunens egendom, säger Christer Hjert.