Det säger Christian Uhr, ledningsforskare, och lärare vid MSB Revinge. Tillsammans med kollegorna Lars Fredholm, MSB, och Berndt Brehmer, Försvarshögskolan, har han i en debattartikel i Svenska dagbladet argumenterat mot tankar om att en ”krisgeneral” med ledningsansvar för alla landets resurser skulle göra oss bättre rustade vid stora samhällskriser.

 

Frågan aktualiserades av flera debattörer i samband med katastrofen i Japan. Guido Bertolaso, chef för Italienska civilförsvaret under tsunamikatastrofen 2004, har blivit något av en symbol för förespråkarna för en ”krisgeneral”.

 

När tsunamin blev känd informerade Guido Bertolaso premiärministern och fattade sedan på egen hand beslut att organisera en luftbro för att evakuera italienska medborgare.

 

– Man ska komma ihåg att media letar efter hjältar och syndabockar. Jag har själv lyssnat på Bertolaso och min tolkning är att han tog en parlamentarisk chansning som gick hem. Han hade förutsättningar att påverka en begränsad del av Italiens resurser, men ägde inte och hade inte befogenhet att leda landets samlade krishanteringsresurser.

 

Det moderna samhället  är decentraliserat och sammanvävt. Enligt Christian Uhr är det alltför vanligt att man liknar krishanteringsresurserna vid uniformerade förband.

 

– Vi menar att ledning är en funktion för att åstadkomma inriktning och samordning av resurserna i ett system. Ledning syftar till att uppnå en effekt, men behöver inte utgå från en central auktoritet. Och framförallt, ledning behöver inte innebära traditionell ordergivning genom en kommandostruktur även om det kan vara funktionellt i vissa sammanhang.

 

Ingen beslutsfattare i en demokrati har beslutsmakt över alla samlade resurser.

 

– Alltför många tycks tro att landets krishanteringsresurser ligger i ett lager och väntar på att någon ”trycker på knappen”. Så ser det inte ut. Det är inte fältslag vi pratar om. Resurserna i det svenska krishanteringssystemet är inte enhetliga och med rådande samhällsutveckling kommer de inte heller vara det i framtiden.

 

Krishantering i ett modernt samhälle är en komplex uppgift. Informationsflödet är snabbt och i stället för att lägga en massa resurser på att skapa enhetlighet så kanske man borde satsa mer på att förbättra förmågan att hantera oenhetlighet.

 

– En sak är tämligen säker, vid nästa stora händelse som berör Sverige kommer kritik att riktas mot de individer som arbetar med ledning på höga samhällsnivåer – oavsett om vi har en krisgeneral eller inte, säger Christian Uhr.