Lars Hultkrantz, Örebro universitet, och Anders Hanberger, Umeå, är ansvariga för var sitt ramforskningsprogram.

 

Det är några av de slutsatser som dras i halvtid av två stora ramforskningsprogram som MSB finansierar. De handlar framförallt om att undersöka effekter av lokalt säkerhetsarbete, men även vilket genomslag Lagen om skydd mot olyckor fått i myndigheters och kommuners säkerhetsarbete.

 

Programmen är femåriga och det dras inga långtgående slutsatser än, men av en halvtidsredovisning framkom bland annat att det lokala utgör en tydlig styrning i vardagen, att utvecklingen är händelsebaserad och styrd av att medborgarna hör av sig. Eldsjälar och centrala personer styr i hög grad. Samtidigt finns en brist på lärande och en säkerhetsansvarig i en kommun säger att ”vi lär aldrig av olyckor”. Det finns också exempel på att åtgärder som vidtas för att förbättra säkerheten inte har någon effekt.

 

I det avslutande samtalet ställde Hans-Olov Byquist, enhetschef forskning och studier på MSB, frågan: gör samhället rätt saker?

 

Halvvägs i en forskningsprocess är det lite för tidigt att svara tyckte Anders Hanberger, Umeå, ansvarig för det ena forskningsprogrammet.

 

– Det finns saker, utmaningar eller behov som skulle kunna göras bättre. De finns inte så mycket evidensbaserad kunskap att omsätta i säkerhetsarbete. Man ser det från ett mer pragmatiskt perspektiv och utnyttjar olika kunskapskällor.

 

Lars Hultkrantz, Örebro universitet, och ansvarig för det andra ramprogrammet, invände att evidensbaserade kunskaper har begränsningar och förutsätter snäva avgränsningar för att kunna effektmätas.

 

– Evidensbaserad kunskap ska ses som toppen på ett isberg, det finns en massa annan kunskap under ytan och det viktiga är att fokusera på processen; ett systematiskt lärande. Det är viktigt att ha en egen praktik för att lära.

 

Anna Johansson, säkerhetssamordnare vid Storstockholms brandförsvar, hade hoppats få med sig konkreta resultat som till exempel indikatorer på om säkerhetsåtgärder ger effekt.

 

– Frågan om vi gör rätt saker är oerhört central för vår verksamhet. Vi har inte tid eller kunskap att omsätta forskningsresultat. Vi måste veta vad som ger effekter och där känner jag mig också lite svarslös när jag går härifrån.

 

Anders Hanberger förstår att behovet finns, men det är inte forskarnas uppgift att leverera ”färdigtuggat”.

 

– Vi ber att få återkomma med vad man kan dra för lärdomar. MSB ska ha ett erkännande för att man satsar på att problematisera hur forskning utvärderas och i slutändan kommer man att kunna ge en del råd och rekommendationer, svarade Anders Hanberger.

 

Projektet är halvvägs och att forskningsresultaten sprids och kommer till nytta är ett delat ansvar.

 

– Det är MSBs uppgift att se till att våra målgrupper kan ta till sig resultaten medan forskarna har ansvaret för den vetenskapliga förankringen och vetenskapliga spridningen av resultaten, säger Bodil Lundberg, MSB.