Räddningstjänsten har gjort ”husesyn” i samtliga radhus och kräver genom förelägganden att ägarna ska åtgärda bristerna i brandskyddet.


Trots att totalskadorna vid radhusbränder är ett välkänt faktum sedan lång tid tillbaka har det visat sig svårt att komma till rätta med problemet. Orsakerna är ofta ombyggnader på vinden som ingen annan än radhusägaren själv känner till.


– Samtidigt vet vi att det inträffar ett antal allvarliga bränder varje år där man tydligt ser att det finns grava brister i det byggnadstekniska brandskyddet, så man måste se det som ett ganska stort bekymmer, säger Patrik Perbeck, MSB.


Ansvaret för brandskyddet ligger hos radhusägaren, men det speciella med radhus är att brister i en lägenhet kan drabba alla som bor i längan.


– Det talar för att samhället borde ta ett större ansvar. Därför kan det vara lämpligt att kommunen ser över sitt radhusbestånd för att skaffa sig någon uppfattning om brandskyddet.


I Lerum upptäcktes av en tillfällighet att i princip ett helt radhusområde – mot gällande detaljplan – inrett vindarna. Där valde kommunen den ”mjuka” vägen. Radhusägarna informerades om riskerna samtidigt som kommunen ändrade detaljplanen i efterhand för att ”legalisera” svartbyggena. En konsult fick i uppgift att rekommendera åtgärder för att rätta till bristerna i brandskyddet.


Uppsala hade två stora radhusbränder 2011 och en 2012.


– Då tröttnade vi. Man behöver inte vara branschkunnig för att inse att om det börjar brinna i en radhuslägenhet så brinner ofta hela längan ner. Det var inte meningen med byggreglerna, som med facit i hand nog varit fel utformade periodvis, säger Peter Arnevall, Uppsala Brandförsvar.


Med hjälp av sommarvikarierande brandingenjörsstudenter inleddes sommaren 2012 en inventering av hela radhusbeståndet på 630 längor, sammanlagt 3 600 bostäder. Fokus ligger på egendomsskyddet.


– Vi gjorde det relativt enkelt för oss: uppfylls 60 minuters avskiljande förmåga eller inte? Vi har kollat avskiljningen på vinden, takfötterna, ventilationen, genomföringar osv.


Många av radhusen är från början uppförda med oinredd vind men ofta har vinden inretts i efterhand. Inventeringen visade att nästan hälften av radhusen, 44 procent, hade allvarliga brister i brandskyddet.


– Av de 44 procenten är det många radhus som inte uppfördes enligt då gällande bygglagstiftning. Det är antingen en projekteringsmiss eller ett byggfel. Exempelvis att man aldrig byggde den avskiljning på vinden som det är krav på. Värt att notera är att vi inte kan se att äldre radhus har fler brister än nyare.


Där brister konstaterats kommer ägaren få ett föreläggande med krav att åtgärda problemen.


Eftersom Uppsala är pionjärer för den här typen av ”tillsyn” har man i princip uppmanat några radhusägare att överklaga till Förvaltningsdomstolen för att få ett avgörande.


Oftast handlar det om relativt enkla åtgärder.


– De krav vi ställer kostar mellan 10 000 och 25 000 kronor att åtgärda. Det är inga större summor i sammanhanget och ger oss en rimlig möjlighet att göra en släckinsats, säger Peter Arnevall.


Anders Bergqvist, vd på Brandskyddsföreningen, anser att problemet med radhusbränderna måste tas på allvar och att Uppsala gör ett bra arbete.


– Sen är frågan om det här är något som räddningstjänsten ska klara av. Är det här ett skadeförlopp som man ska dimensionera för? Man bör åtminstone kunna jobba med minst två av varandra oberoende insatser. En in i huset som brinner, alternativt fasadbranden, och en som börjar göra sektionering på taket. Det behövs en taktisk utveckling så man har en arbetsmetod för att hantera det här. Vi ser återkommande att vid de här stora bränderna fungerar det inte.


Boverket har i omgångar uppdaterat regler och gett ut rekommendationer.


– Reglerna är vårt styrmedel och reglerna är tydliga när det gäller brandcellsindelningen. Men det är svårt att komma åt brister med hjälp av reglerna – komma åt de som inte läser eller följer reglerna, säger Caroline Cronsioe, brandingenjör på Boverket.