Öyvind Bruflat från Röda Korset i Norge.– Det som är speciellt i krisberedskapssammanhang är att vi har egna lokaler, egna ambulanser, reservambulanser, bussar, snöskotrar. Vi är en del av den norska räddningstjänsten och när människor försvinner i fjällen är vi den viktigaste för att hitta saknade personer. Vi har en professionell men frivillig beredskap, säger Øyvind Bruflat, Norges Røde kors.

Och kanske ännu mer speciellt, ingen är avlönad, inte ens högste chefen. Alla 40 000 frivilliga jobbar gratis.

 

Redan fem minuter efter att bomben exploderade fick Røde kors en förfrågan om att bemanna alla era reservambulanser. Det gjorde att larmcentralen kunde skicka alla sina resurser till Utøya och Oslo.

Vid Utøya tog sig Røde kors direkt an viktiga uppgifter.

– Vi startade omsorgsgrupper på hotellen dit det kom stora grupper anhöriga. Det fanns professionella på plats, men de flesta var inte i behov av professionellt stöd utan ville ha nån som kunde lyssna, visa var toaletten fanns. Såna här enkla saker var det viktigaste för de anhöriga i den här fasen.

 

På flera orter runt om i Norge öppnades Røde kors-hus som fungerade som samlingspunkter där det bjöds på kaffe och där särskilt ungdomar samlades.

– Så blev vi då tillfrågade om omsorgsstödet: kan ni skaffa 90 frivilliga som ska vara på Utøya 19 augusti när de anhöriga ska besöka platsen där deras kära hade blivit skjutna?

 

Förfrågan kom från Justitiedepartementet och MSBs motsvarighet DSB. Skälet till att valet föll på Røde kors är att de har den organisation som krävdes. Man började omedelbart ringa runt till frivilliga för att hitta de 90 som var lämpade för uppgiften.

– Vi skulle ut dagen innan för att bekanta oss med ön och på kvällen ringa de anhöriga och säga: Hej, jag heter Øyvind. Jag ska vara din värd i morgon och vill gärna träffa dig. Några blev arga, jag vill inte ha någon guide. Jamen, jag ska inte guida dig, bara visa dig praktiskt.

– Det fungerade otroligt bra. Vi fick så positivt gensvar och jag är säker på att av de 90 är det hälften som fått vänner för livet, berättar Øyvind Bruflat.

 

Efter Utøya-händelsen har mängder med människor anmält intresse av att gå med i Røde kors. Alla kan bli medlemmar, men alla kan inte bli en aktiv frivillig.

– Många tror att frivilliga är en grupp människor utan kunskaper. Det är de självklart inte. Av våra frivilliga på Utøya fanns det läkare, en professor, många sjuksköterskor, bilmekaniker men det var också arbetslösa.

 

Røde kors intervjuar och gör tester för att hitta lämpliga.

– Vi måste kvalitetssäkra och hitta vuxna människor. Det var nästan ingen av våra 90 stödpersoner på Utøya som var under 40 år. För detta är inte för alla, att man är en frivilligorganisation betyder inte att det saknas kvalitet. Vi måste ha utbildning och handplockning av folk annars skulle det inte fungera särskilt bra, säger Øyvind Bruflat.