De frivilliga gjorde viktiga insatser vid sommarens skogsbränder. Samtidigt innebär de en stor utmaning för räddningstjänsten. Hur många behövs och vad kan de bidra med? Är det ibland mer folksamling än kraftsamling?
Frivilliga kan vara avgörande för att klara en katastrof. De kan också i vissa lägen bli en belastning och hos räddningstjänsten finns en kluvenhet i inställningen till dem. De stora frågorna är spontanfrivilliga och förhållandet frivillighet och ersättning.
Röda Korset fick i uppdrag av MSB att samordna spontanfrivilliga under skogsbränderna. När MSB gick ut med sin PM om ersättning även till frivilliga skapade det viss oro inom en organisation som bygger på ideellt arbete.
MSBs PM om att även frivilliga ska ha ersättning motsvarande deltidsbrandman blev startskottet för diskussioner om frivillighet och ett omfattande arbete med ersättningssanspråk.
Även frivilligorganisationer vittnar om det inledande kaoset. Det krävs rutiner, räcker inte med namn och mobilnummer till den som anmäler sig som frivillig.
Anstormningen av frivilliga som hjälpte till vid skogsbränderna överrumplade räddningstjänsten i Karlstadsregionen.Det gjorde också fakturorna på närmare 400 000 kronor som plötsligt damp ner. Två av kraven har dessutom polisanmälts.
Frivilliga överlag och kanske särskilt frivilligorganisationerna är en viktig resurs vid stora händelser men även för totalförsvaret. Därför beslöt regeringen att skjuta till 25 miljoner till frivilligorganisationerna vid sommarens skogsbränder.
40 000 mil i bil för att sköta brandflyget. Utan ersättning.– Det finns en smärtgräns. Någon form av reseersättning måste vara rimligt, säger Thomas Alexandersson, kårchef för Frivilliga flygkåren, FFK.
– Den lärdom vi dragit är att vi upprättar samarbetsavtal med frivilligorganisationer som spontanfrivilliga får vända sig till vid nästa händelse.
Sverige behöver helikoptrar och flygplan för kunna bekämpa skogsbränder i framtiden.