Bandvagnen var en av de första på plats vid skogsbranden.

 

Klockan 12.45 samma dag inkom larm till räddningstjänsten i Halmstad om brand i gräs och buskar vid Tönnersa naturreservat på gränsen mellan Laholms och Halmstads kommuner.

Det bedömdes först som litet larm men klassades efter en kort stund upp till stort larm. I utryckningståget ingick bland annat två tankbilar, bandvagn och terrängfordon.

 

BegränsningslinjeRedan under framkörningen begärdes förstärkning från Laholm med bandvagn och ytterligare tankbilar. Laholmsbuktens sanddynereservat består av två delar, Tönnersa och Gullbränna. De består av stora fält med flygsand som delvis är klädda med buskar och små vindpinade träd. Naturtypen är sällsynt med ett hotat växt- och djurliv.

 

Det aktuella området ligger längs kusten och begränsas i öster av motorvägen E6 en knapp kilometer inåt land. I nord/sydlig riktning är det cirka 3,3 kilometer långt. Brandplatsen visade sig var mycket svåråtkomlig och kunde bara nås med bandvagnar och fyrhjulsdrivna bilar.

 

Länets skogsbrandflyg var redan i luften och hjälpte räddningsledningen med uppgifter om hur branden spred sig. Vinden var måttlig från sydost men gnistor och små ”eldloppor” orsakade vid några tillfällen oväntad brandspridning till växtligheten i öster.

 

Efter några timmar var branden synbarligen släckt och räddningstjänsten avslutades genom att räddningsledaren tog kontakt med markägaren. Det visade sig vara Naturvårdsverket i form av tjänsteman i beredskap vid Länsstyrelsen (Tib).

 

Överenskommelse träffades om behov av bevakning av området under kommande kväll och natt då risk förelåg att branden kunde blossa upp igen då kvällsbrisen fick vinden att vända. Det brunna området begränsades till cirka 15 hektar. Det mesta var gräs på sanddyner, bara cirka tre hektar utgjordes av strandskog.

 

En mindre byggnad brann ner helt. I anslutning till huset påträffades resterna av en engångsgrill som någon placerat direkt på den brännbara markytan. Den misstänks vara orsaken till branden.

 

Samarbetet mellan de olika enheterna och organisationerna gick smidigt. Trots det beslöt räddningstjänsten i Halmstad att göra en grundlig utvärdering av insatsen. Denna utfördes enligt avvikelsemetoden och är alltför omfattande att redovisa här.

 

Artikeln bygger på  en rapport av Mattias Sjöström, Räddningstjänsten Halmstad.