Lastbil som började brinna.

Den andra som börjat brinna men som kunde räddas. Foto: Räddningstjänsten.

 

Åkeriets lokaler är cirka 2400 kvadratmeter i en om- och tillbyggd huskropp om cirka 80x30 meter. Verksamheten består av fyra delar: verkstad, kontor, reservdelslager och ett höglager där transporterat gods hanterades och mellanlagrades.

Dessutom finns i byggnaden ett antal övernattningsrum där chaufförer kan vila innan de gersig iväg på tidig långkörning. De olika delarna var hopbyggda och brandsektioneringarna hade många brister.

 

En eftermiddag ställdes en lastbil i verkstaden för att nästa dag få bromsarna servade. Under natten fram till cirka 04.00 rörde sig olika människor i verkstaden utan att märka något ovanligt.

Vid cirka 04.20 hörde en chaufför som var i ett annat rum hur något skramlade inne i verkstaden. Men ingen reagerade förrän det automatiska brandlarmet utlöste i höglagret.

 

Det var det enda utrymme i byggnaden förutom kontoret och övernattningsrummen som var skyddade med larm. Klockan var då 04.57 och larmet var kopplat till ortens Securitascentral.

Enligt deras rutiner skickades först en väktare till platsen för att konstatera om det verkligen var en brand. Klockan 05.01 inkom ett inringt larm till SOS Alarm.

 

Den som ringde meddelade att det syntes rök och lågor och att det kunde finnas gasflaskor i lokalen. Två minuter senare larmades räddningstjänsten och var på plats 05.14.

 

Ett angrepp med rökdykare skedde genom ett par av de stora verkstadsportarna. Röken som mötte dem var helt ogenomskinlig.

För att förbättra rökdykarnas sikt och arbetsmiljö startades två PPV-fläktar som blåste in frisk luft i ryggen på dem.

 

Tyvärr tog det 15 minuter innan tillräcklig frånluft fanns på motsatta sidan av verkstaden för att kunna evakuera värme och rök på ett bra sätt.

Fläktarna skapade därför ett övertryck som tryckte sot och brandgaser genom otätheter in i alla andra delar av den stora byggnaden.

 

När fläktarna började gå framträdde snart konturerna av en brinnande dragbil. Rökdykarna lyckades ganska snabbt slå ner lågorna.  De kunde också lokalisera gastuberna och få ut dem. De var inte värmepåverkade.

Vid tidpunkten hade det  räddningsledarens fått vetskap om att de som övernattade hade gått ut ur byggnaden. 

 

Arbetet med att bogsera ut den helt utbrända dragbilen med hjälp av en traktor kunde inledas. Men det fanns ytterligare en lastbil i verkstaden. Den stod uppallad på en hydraullyft och saknade bakhjul.

Till råga på allt hade branden skadat några elkablar så att lyften inte gick att manövrera.

 

Parallellt med arbetet att få ut bilarna pågick övertrycksventileringen av lokalerna. Värmen från de brinnande bilarna ackumulerades uppe vid taket men brandmännen lyckades förhindra  antändning.

Då rökluckor saknades i hela byggnaden trycktes brandgaserna i stället genom springor och otätheter vidare till intilliggande lokaler.

 

Värmeskadorna blev stora, all elinstallation i verkstaden blev förstörd. Luft- och vattenledningar blev otäta. Dragbilen där branden började blev helt utbränd.

 

Vad som startade branden har inte gått att fastställa men en dieseldriven kupévärmare är starkt misstänkt. Den andra lastbilen fick en del yttre skador.

Taket ovanför verkstadslokalen hade delvis börjat smälta men ett 20 centimeter tjockt snötäcke gav ett visst skydd.

 

De värsta skadorna uppstod på grund av rök och partiklar. På alla ytor i hela den 2 400 kvadratmeter stora byggnaden låg en tjock beläggning av sotiga partiklar som upplevdes som frätande och illaluktande.

Allt måste saneras till en kostnad av flera miljoner kronor.

 

Räddningstjänstens utredning visar att sektioneringen mellan de fyra verksamhetsdelarna i den gamla byggnaden hade många brister. Det är tyvärr inte ovanligt för en byggnad av denna ålder och användning.

De flesta dörrar var branddörrar i klass A60. Flertalet väggar var av betong. Men de hade under årens lopp blivit genombrutna av rör och ledningar som inte blivit tillräckligt tätade.

 

Många av dörrarna hängde på sina gångjärn och dörrstängarna förmådde inte stänga dem helt. Avtätningen mellan takstolarna och den trapetskorrugerade takplåten hade lossnat eller smält av värmen.

Väggen mellan verkstaden och verkstadskontoret hade blivit så värmepåverkad att den inte tätade mot takstolen längre.

 

Höglagret var tillbyggt i ett senare skede och borde uppfyllt kraven för en egen brandcell. Men också där fanns otätade genomföringar som undergrävde funktionen.

Till och med inne i höglagret låg ett tjockt lager sot över alla ytor,

 

Artikeln bygger på en rapport av Lars-Göran Nyhlén, Medelpads räddningstjänstförbund.