den klämda kabeln

Kabeln hade klämts fast med spikar.

En kall vinterdag upptäckte en granne att det trängde ut rök från husets övervåning. Han ringde på dörrklockan utan att få någon reaktion. För att förvissa sig om att det inte fanns någon hemma lyckades han forcera entrédörren.

Men rökutvecklingen var kraftig och han kunde inte ta sig in. Räddningstjänsten larmades.

 

När de första enheterna anlände var hela fastigheten rökfylld och lågor har brutit genom en yttervägg på andra våningen.

För att kunna ta sig upp och fullfölja genomsökningen måste rökdykarna kyla ner de mycket heta brandgaser som strömmade emot dem.

 

Det visade sig emellertid att ingen var hemma. Familjen var på sina arbeten respektive i skolan. Livräddningsinsatsen kunde övergå till brandsläckning. Den blev komplicerad.

Lågor och heta gaser hade spridit sig inne i väggar och bjälklag och mycket av det nygjorda renoveringsarbetet måste rivas upp igen. Men användningen av gipsplattor gjorde att branden inte utvecklades till en övertändning utan huset kan räddas.

 

Räddningstjänsten utredning visar att branden börjat genom värmeutveckling i en elektrisk kabel som blivit klämd av en spik inne i ett bjälklag. Kabeln försörjde en gruppcentral som troligen var extra hårt belastad i samband med det renoveringsarbete som pågick i huset.

 

Enligt nuvarande regler skulle kabeln ha varit förlagd i ett metallrör och fastsatt med speciella klamrar.

Men när installationen gjordes för många år sedan hade man nöjt sig med att böja spikar som klämde fast den mjuka el-kabeln mot en regel.

Genom spikens tryck och tidens tand hade kabeln tappat sin ursprungliga form. Fenomenet kallas ”kallflytning” och inträffar när isoleringen runt en ledare tappar sin ursprungliga form och blir tunnare än den egentligen skulle vara.


Artikeln bygger på en rapport av Håkan Wikman Räddningstjänsten Örnsköldsvik