Den här webbplatsen använder cookies för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt. Genom att klicka på "Jag förstår" samtycker du till att cookies används. Jag förstår, stäng

Vem styr bakom portarna?

Räddningschefer anser inte att de klarar hela uppdraget och politiker intresserar sig mest för utryckningar.
Det beskrivs i en studie som Ulrika Jansson, Centrum för genusforskning vid Karlstads universitet, gjort.

Publicerad: 2017-03-28
Studien om vem som styr handlar om chefers och politikers föreställning om styrning och ledarskap. Foto: Johan Eklund

Ulrika Jansson har tidigare forskat kring jämställdhet och kulturer inom räddningstjänsten.

Den senaste studien "Vem styr?..." handlar om chefers och politikers föreställning om styrning, ledning och ledarskap. 18 räddningschefer (varav fyra kvinnor) och sex politiker (två) har intervjuats.

– Nästan alla chefer säger att de inte klarar hela uppdraget, dock det skadeavhjälpande uppdraget hyfsat. De säger också att man inte pratar om det och man inte är en lärande organisation, säger Ulrika Jansson.

Cheferna säger också att det är det reaktiva arbetet som efterfrågas av politikerna.

– Synpunkter är att man får lägga mycket tid på att utbilda politiker i ämnet, politiker som sen kanske försvinner. Och att de aldrig frågar om förebyggande.

Antal utryckningar och antal bilar är vanligaste frågorna. Och att de gärna vill åka upp i stegen när de är på besök.

Förändring inom räddningstjänsten kräver stark politisk förankring och ett uttalat stöd för att vara möjligt, det tar cheferna upp i intervjuerna.

Räddningscheferna efterlyser någon form av nationell samling, ett gemensamt tryck från politiker, chefer, MSB och länsstyrelser.

– Men länsstyrelserna uppfattas bromsa. I tillsyner efterfrågar de rapporter om skadeavhjälpande, inte om förebyggande.

Ulrika Jansson berättade om studien på NJRs (Nätverket jämställd räddningstjänst) seminarium i Karlstad. De intervjuade cheferna motsvarar drygt tio procent av landets räddningschefer, politikerna avsevärt färre.

Andra synpunkter från intervjuerna som Ulrika Jansson redovisade:

  • Alla chefer är överens om att det behövs ledare som ser hela uppdraget. En trend är att rekrytera poliser och militärer till chefer, vilket uppfattas reproducera reaktivt arbete och manligt ledarskap.
  • Alla chefer pratar om kulturen och motståndet. Vissa saker är i princip omöjliga att nå fram med, om man pratar om annat än skadeavhjälpande.
  • Ökad samverkan anses viktigt men svårt att uppnå, framförallt på högre nivå inom egna kommunen. Man samverkar med andra räddningstjänster och det anses fungera bra.
  • Svårast att utveckla är områden där man traditionellt inte jobbar, exempelvis suicidlarm och hembesök.
  • Alla chefer pratar om att förändra bemanningen efter behov, att åka i mindre bilar och bemanna när det behövs. Någon konstaterar att 75 procent av larmen skulle klaras med två-tre man.
  • Många hinder förklaras av kulturen och traditioner. Det är inte lätt att förändra och går inte att förändra allt på en gång. Det gäller att välja sina strider, konstarerar någon.
  • Alla chefer pratar om förmåner som tvätt av egen bil på arbetet och oproportionerligt mycket träning.

– En chef försökte styra upp det, ansåg att träningen gjorde att man inte hann ut på larm i tid och därmed inte klarade av sitt uppdrag. Den chefen jobbar inte kvar längre.

  • Politiker tycker inte räddningstjänsten fungerar som andra kommunala verksamheter, uppfattar att det ges frikort vid besparingar. Man får vara i fred för att det finns en stark kultur och facket uppvaktar politikerna regelbundet.
  • Politiker konstaterar att det är en tuff bransch för chefer, mer än de hör från andra områden. Politiker söks ofta upp av brandmän som går förbi chefen, det hålls möten som inte chefen känner till.
blog comments powered by Disqus
Om tidningen

Tjugofyra7 bevakar utvecklingen inom Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps ansvarsområden och ska stimulera till debatt i dessa frågor. Enbart Ledaren är att betrakta som MSBs officiella linje.

Kontakt
Redaktionen