Den här webbplatsen använder cookies för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt. Genom att klicka på "Jag förstår" samtycker du till att cookies används. Jag förstår, stäng

– Titta inte bara på skogsbrand

Det luftburna stödet till skogsbränderna var det största någonsin. Nu diskuteras vilka resurser Sverige behöver i framtiden.

Publicerad: 2018-10-02

  • En dansk brandman återvänder efter arbete i pyrande skog, i närheten av Kårböle. Markpersonal är en förutsättning för att släcka skogsbränder. Samtidigt gjorde flyg och helikoptrar stora insatser. Robert Strid, räddningsledare vid bränderna i Ljusdals kommun, tycker dock inte att Sverige ska skaffa egna flyg, däremot att resursen behövs i norra Europa. Foto: Pavel Koubek/@ EUROPEAN UNION 2018
  • Många frivilliga gjorde en viktig del av arbetet som utfördes till fots, bland annat ta hand om brandslang. Foto: Lars Hedelin, Rikspolisstyrelsen
  • Lantbrukare gjorde stora insatser, bland annat genom att säkra brandgator med vatten från gödseltankar. Foto: Pavel Koubek/@ EUROPEAN UNION 2018

Robert Strid– Men vi ska nog passa oss för att bara titta på skogsbrand. Nästa gång är det en annan typ av stor olycka och andra resurser som behövs, säger Robert Strid, räddningsledare för sommarens största insats.

Bränderna i Ljusdals kommun omfattade cirka 9 500 hektar. Det brann i tre olika områden. Räddningsinsatsen pågick i 26 dagar.

Som mest fanns det 16 luftburna resurser igång samtidigt, fyra plan och tolv helikoptrar.

– De gjorde fantastiskt stor nytta, utan deras bombningar hade vi inte kunnat gå in i skogen med markpersonal på samma sätt, säger Robert Strid.

Men han tycker inte att Sverige ska skaffa egna brandsläckningsflyg.

– Vi har blivit bättre på att ta emot hjälp, det ska vi fortsätta med. Och jag tycker man ska titta på att ha flygande resurser placerade längre norrut i Europa. Sen behöver vi i Sverige se över befintliga flygande, statliga resurser. Se hur de kan utöka sina användningsområden.

Diskussionen om resursbehov tycker Robert Strid ska ta ett bredare grepp.

– Vi ska passa oss för att låta pendeln svänga över för mycket mot skogsbrand. Det kommer nog bli en ökning av förstärkningsresurser och jag skulle vilja se specialutbildad räddningstjänstpersonal som förstärkningsresurs. Personal som är specialister inom olika områden, bland annat skogsbrand, och som kan kallas in från en nationell personalpool.

Skogsbränderna i Ljusdals kommun började 14 juli efter ett blixtnedslag i Ängraområdet.

Ett tag pågick fem bränder, men snart koncentrerades det till tre stora skogsbränder: Enskogen, Ängra och Nötberget. De omringade byn Kårböle varifrån 100 personer kom att evakueras.

Resurser byggdes hela tiden på i form av materiel och personal. 18 juli anlände de första vattenbombande planen. Robert Strid tog över som räddningsledare 19 juli.

– De som jobbat var slutkörda, det behövdes nya krafter. Beslutet togs i samverkan med länsstyrelsen.

Fyra dagar senare, nio dagar efter första larmet, tog länsstyrelsen över insatsen.

– Beslutet har växt fram i samförstånd med Ljusdal kommun som gjort ett fantastiskt jobb. Det är inte rimligt att en kommun på drygt 19 000 invånare ska ta hand om allt arbete, nu är det dags för staten att kliva in, sade då Per Bill, landshövding i Gävleborg.

Länsstyrelsen byggde upp en stab enligt Nato-modell med 85-90 personer indelad i nio olika funktioner.

– Vi jobbar oftast inte i så stora staber, men länsstyrelsen har börjat använda den stabsstrukturen, polisen och de internationella medarbetarna är vana modellen. Det fungerade mycket bra. Vi i ledningen fick kortare ledtider och länsstyrelsen har verkligen visat att den har stor kapacitet. Medan den akuta brandsläckningen pågick kunde länsstyrelsen stötta kommunen med krishantering.

Som räddningsledare såg Robert Strid inte mycket av bränderna.
Behöver man inte se med egna ögon, inte bara via bildöverföringar, för att skapa trygghet i beslut?

– Det är klassiskt att man är mer i fält. Nu har jag lärt mycket om att jobba på strategisk nivå. Jag minns inte när jag första gången flög över området. Ulrika Lindmark, Rsyd, var chef för insatsstaben, det var hon som hade bilden av bränderna och gav oss i ledningen underlag. Vi tog beslut om att ringa in bränderna, hur det gjordes föll ut i Ulrikas organisation.

Vad var svårt taktiskt?

– Om vi jämför med Västmanlandsbranden var en tydlig skillnad att vi hade tre stora sektorer, vilket innebar tre ledningsstrukturer som jobbade med varsin brand. Vi hade fem mils omkrets runt bränderna, men räknar vi varje sektor för sig var det en total omkrets på tolv mil. Vinden påverkade och det var risk att sektorerna skulle brinna ihop. Den geografiska spridningen var besvärlig.

Mitt i detta fanns Kårböle, och evakueringen av boende tycker Robert Strid var den största utmaningen.

– Dels beslut om evakuering, dels när man ska besluta att de kan flytta tillbaka. Att dra kartgränser för det är en utmaning. Det måste kommuniceras på ett bra sätt, folk ska bo någonstans, bostäder måste bevakas. En del var evakuerade i 17 dagar, och det föder många frågor.

I slutet av augusti var Robert Strid tillbaka i Enskogen och mötte boende som varit evakuerade.

– Klart det fanns viss kritik, men jag upplever att de flesta var tacksamma. Och vi klarade alla permanentbostäder.

Det pågick stora bränder i Härjedalen och Dalarna samtidigt. Hur påverkade det er?

– Vår omvärldsbevakning bevakade dem och även läget i Europa, för att förstå att det inte var givet att vi skulle få alla resurser vi behövde. Det behövdes prioriteringar och vi underställde oss den nationella bedömningen.

Insatsen svalde enorma resurser. Det fanns dagar med 70 maskiner (motorsprutor och skördare) i skogen som behövde 50 kubik drivmedel per dygn. Trafikverket hade 231 personer på plats, från trafikvakter till stabspersonal. Lantbrukare gjorde stora insatser, bland annat med att skapa brandgator.

– Hörde en historia om en lantbrukare som fick fel på maskinen ute i skogen. Han fick dit folk att laga den, passade på att sova i hytten och när maskinen var lagad körde han igen, säger Robert Strid och tillägger:

– En sån här gång upptäcker man vilken stor kraft det finns hos räddningstjänster, kommuner, statliga myndigheter och inte minst frivilliga. Framförallt i början var de frivilliga viktiga – lantbrukare, allmänhet i Färila och alla de som organiserades via Röda korset.

Mycket kunde säkert gjorts annorlunda, Robert Strid tror sådan visshet kommer med lite distans.

– Visst kunde resurser byggts tidigare, men jag har förståelse för att man inte hann det. Och när jag blev inkallad trodde jag inte jag skulle vara hemifrån i tre veckor. Men en sak som jag tagit med mig är att ställa rätt frågor till samverkande parter, om vad de kan hjälpa till med. Lantmäteriet kan göra kartor, det vet vi, men vad mer kan de göra som inte jag vet?

En räddningsledares vardag

  • 06.15 samtal med insatsledningen, hur hade natten varit
  • 07.00 intervjuer med media
  • 08.30 möte med länsledningen
  • 09.15 stabsorientering
  • 10.00 presskonferens med enskilda intervjuer
  • 15.15 stabsorientering med framtida strategi
  • 16.00 presskonferens
  • 22.15 stabsorientering
  • 23.00 planering för några dagar framåt
  • 24.00 Go´natt
PER LARSSON

FAKTA

  • Område: Nordvästra delen av Ljusdals kommun. Största bränderna: Ängra, Enskogen och Nötberget.
  • Brandstart: 14 juli.
  • Avslutad räddningsinsats: 9 augusti.
  • Areal: 9 500 hektar.
  • Räddningstjänstpersonal: 1  300 involverade som mest, varav 600 i terräng.
  • Räddningstjänster: 15 från stora delar av landet.
  • Internationell resurs: närmare 300 markpersonal från Danmark, Finland, Frankrike och Polen, Flygplan från Italien, Frankrike, Portugal. Helikoptrar från Litauen, Norge och Tyskland.
  • Frivilliga: Flera hundra, både organiserade och spontanfrivilliga. Röda korset, Färila Folkan, Svenska blå stjärnan, Bilkårernas riksförbund, Frivilliga radioorganisationen, Lottakåren, med flera.
  • Övriga: Alla 21 länsstyrelser, flertalet kommuner i Gävleborgs län, MSB, Trafikverket, Kustbevakningen, Lantmäteriet, PTS, Försvarsmakten, Skogsstyrelsen, LRF Gävleborg, med flera samt många regionala och lokala företag.

LEDNINGEN

  • Robert Strid, räddningsledare, och Patrik Åhnberg, ställföreträdande, utgjorde räddningsledningen.
  • Under dem fanns en stabschef och chefer för nio olika stabsfunktioner: personal/administration, säkerhet, insats, logistik, IT/samband, analys, information, juridik och samverkan. Totalt 85-90 personer.
  • Staben hade personal från räddningstjänst, polis, kommunen, länsstyrelsen, Försvarsmakten, MSB, Trafikverket, Lantmäteriet, restvärdesräddning.

 

blog comments powered by Disqus
Om tidningen

Tjugofyra7 bevakar utvecklingen inom Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps ansvarsområden och ska stimulera till debatt i dessa frågor. Enbart Ledaren är att betrakta som MSBs officiella linje.

Kontakt
Redaktionen