Det obehagliga med perfluorerade ämnen är att de mycket långsamt, eller inte alls, bryts ned i naturen där de omvandlas till persistenta ämnen som PFOS eller PFOA. Från försäkringsbranschen har man uppmärksammats detta och blir mer och mer restriktiv med att betala ut ersättning för mark- och grundvattenföroreningar som räddningstjänsten orsakat eller bidragit till.


Räddningstjänst bör därför sluta att använda skum eller andra tillsatsmedel tills man säkerställt att man inte förorsakar en miljöskada. Man bör inventera och analysera sitt innehav av skum i samråd med miljömyndigheten.


De två mest uppmärksammade fallen som jag vill belysa är bl a. en fordonsbrand i Södermanland där räddningstjänsten använde 200 liter alkoholresistent skumvätska. Räddningsledarens avsikt var att förkorta insatstiden och därmed onödiga trafikstopp. I efterhand kunde konstateras att platsen var rödmarkerad på kommunens sårbarhetskarta vilket innebär känslig mark för förorening.


I det efterföljande saneringsarbetet tog räddningstjänsten och kommunen ett stort ansvar. Analyssvar från räddningsfordonens skumtankar visade på höga halter av PFOS. I ett prov så höga koncentrationer som 1440 mg/l, vilket får anses som extremt högt. Orsaken till de höga halterna är att äldre sorters skumvätskor fanns kvar i räddningstjänstens fordon, trots att PFOS- eller PFOA-baserat brandsläckningsskum förbjöds redan 2008. Inga gamla lager får användas efter 2011.


Det andra fallet är en händelse i Hälsingland där räddningstjänsten vid en villabrand använde två 20-litersdunkar med skum av klass A och B som fördes på med Cafs.


Redan dagen efter uppmärksammade en fastighetsägare hur det kom skum från den djupborrade brunnen. Ett tiotal fastigheter är direkt eller indirekt drabbade. När eller om vattnet blir tjänligt igen är ännu inte klarlagt.


En grundläggande regel när det sker en förorening är principen att förorenaren betalar, Polluter Pays Principle (PPP). Detta innebär att den som orsakar skador i miljön skall också betala de samhällsekonomiska kostnader som uppstår. Principen beslutades på FN-konferensen i Rio de Janeiro 1992 och är även antagen i EU.


Problemet för tillsynsmyndigheten är att tolka vem som är förorenaren när räddningstjänsten genom ett aktivt metodval tillför en skumvätska som kan innehålla miljöfarliga egenskaper – eller ännu troligare – andra fluorerade ämnen som ännu inte riskvärderats.


Branschorganisationernas och MSBs budskap till räddningstjänsten är tudelat när det gäller skum och man kan inte klandra räddningstjänsten i de fall jag beskrivit. Troligtvis hade de flesta av landets räddningstjänster utfört insatsen på ett liknande sätt. Om bränderna inträffat där det funnits kommunalt vatten och dagvattenledningar hade förmodligen händelsen gått obemärkt förbi.


Att beakta är att tillverkarna inte behöver uppge för Kemikalieinspektionen de ingredienser skumvätskan  som understiger 1 procent. I och med det blir det omöjligt för en räddningstjänst eller dricksvattenproducent att veta vilka föroreningar man ska söka och analysera. Förorenat grundvatten påverkar oss alla och går heller inte att försäkra.


MSB har samlat på sig en stor kunskap i ämnet genom en rad forskningsprojekt. Ett bra exempel är ”Förmåga och begränsningar av förekommande släcksystem vid brand i byggnad-fokus på miljöarbete” som Sveriges Tekniska Forskningsinstitut (SP) och Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (Särf) utfört på uppdrag av MSB, se https://www.msb.se/RibData/Filer/pdf/27261.pdf


I studien deklarerar MSB:


”MSBs klara ståndpunkt är att användandet av skumvätskor skall minimeras och bara användas i de situationer där det är nödvändigt, dvs situationer där andra släcksystem ej är tillämpbara. Ett exempel på detta är stora vätskebränder.”


Författarna avslutar med förslag på åtgärder:


”Det är alarmerande att användningen av skumvätskor ökar inom räddningstjänsten i Sverige då forskning och vetenskapliga rön påvisar skummets negativa effekter på människor och miljö. För att uppnå säkrare arbetsmiljö och minska skadorna på miljö i form av skumvätskor, släckvatten mm måste en nationell satsning göras. Denna satsning bör genomföras gemensamt av bland andra MSB, Arbetsmiljöverket och Naturvårdsverket.


Idag råder det oklarheter kring olika släckutrustningars effektivitet vid brand i byggnad.”


MSB det är dags nu, svensk räddningstjänsten med fler behöver Er vägledning och kunskap.


Morgan Palmquist
Miljörestvärdesledare
Försäkringsbranschens
Restvärdesräddning