Med hjälp av denna tekniska lösning  vill man gärna utöka användningsområdet och en del ser skummet som ”säkert vatten”.
Genom det synsättet passerar man även de gränser som finns för rökdykningen och dess säkerhet.

 

Att lägga ett brandsegel för att skydda intilliggande byggnader är inte något nytt när det gäller att använda skum för vissa situationer. Men det kan aldrig ersätta vatten som ett rent släckmedel.

 

Nu funderar man på att börja använda skum för invändig släckning som man redan har börjat göra vid vindsbränder eller där branden är svåråtkomlig.

Vårt jobb är att göra proffsiga insatser med så små skador som möjligt utifrån den initiala branden. Det visar sig nu att den skumtyp som används till bland annat CAFS har en negativ effekt på det som kallas för restvärde.

 

Skummet förstör möbler, tyger, konst, böcker, läder med mera på ett sådant sätt att det är på skalan svårt till omöjligt att ”renovera” eller återställa efter en brandskada.

Det innebär att skummet bidrar till större skador på lösöret, som skulle gått att återställa om vatten använts som släckmedel.

 

Det kan inte vara ett bra utgångsläge att använda skum vid invändig släckning som förstör värdefulla föremål för den drabbade i större omfattning än vad själva branden gjorde. Det här borde vara en liten väckarklocka när det gäller användningsområdet av bland annat CAFS.

 

Även om aktiva ämnen ingår med en så liten del som man framhåller så betyder det inte att man skall använda skummet ohämmat för att det ses som ”ofarligt” eller mer miljövänligt.

 

Bra att det forskas området skum, men ta även med de bieffekter som finns med den typen av släckmedel.

 

MATTS JANGERSTAD
Huvudskyddsombud
Storstockholms brandförsvar