I denna diskussion är det lätt att blanda ihop det testbatteri som används med de krav som ställs utifrån storstadsmodellen, vilket är två helt skilda saker.

År 2005 presenterades ”Brandmannens fysiska förmåga - delrapport 2”, ett projekt utfört av Winternet i Boden på uppdrag av Räddningsverket.

Projektet syftade till att ta fram relevanta enkla fysiska tester som speglar de av personal i Räddningstjänsten tidigare skattade tyngsta arbetsuppgifterna (Brandmannens fysiska förmåga - delrapport 1).

Fördelen med ett sådant testbatteri är att alla Räddningstjänster i Sverige kan använda samma testbatteri, testerna är också lätta att standardisera och relativt billiga att utföra.

Testbatteriet består av åtta enkla mått/tester:

Kroppslängd

Kroppsvikt

Maximal handgreppstyrka

Bänkpress

Lyft till hakan

Stående längdhopp

Löpning 3 000 meter

Rodd 500 meter.

Testbatteriet togs fram med ett stort antal fysiska mätningar utförda i avancerade laboratorier, i gym och som banor som simulerade de tyngsta arbetsuppgifterna (typinsatser) i Räddningstjänsten. Dessa tester är direkt relaterade till arbetsprestation, och inte diskriminerande med avseende på kön. Andra jämställdhetsfaktorer så som etnicitet har inte undersökts. Där slutade Winternets arbete.

I uppdraget från Räddningsverket ingick inte att sätta gränser för ”hur bra” man skulle prestera på testerna för att få bli brandman. Naturligtvis är det svårt att värdera ett test om man inte vet ”hur bra” man behöver vara, detta var och är en kommunal angelägenhet. Där startar storstadsmodellen. I storstadsmodellen har man använt ”Winternets” testbatteri och på eget initiativ tagit fram gränsvärden för ”hur bra” man skall prestera på testerna.

Vi står därmed för de fysiska tester som presenterats och som direkt beskriver den fysiska prestationen vid arbetet inom Räddningstjänsten, men vi står inte för storstadsmodellens gränssättning.

Yrket som brandman är komplext och fysisk kapacitet är därmed en av många faktorer som påverkar lämpligheten som brandman.

Om för låga fysiska krav ställs finns det en risk att individer med otillräcklig fysisk kapacitet anställs. Detta skulle kunna resultera i att räddningsarbete vid olyckor tar längre tid än nödvändigt, ökade risker och individuell överbelastning med arbetsskador som följd. I detta fall läggs för lite tonvikt på fysisk kapacitet.

Om däremot onödigt höga fysiska krav ställs riskerar man att gallra bort individer som egentligen har tillräckligt hög fysisk kapacitet för att utföra arbetet och dessutom har andra för yrket relevanta och nödvändiga egenskaper. I detta fall läggs för stor tonvikt på fysisk kapacitet och för lite på andra egenskaper.

Det är därför av stor betydelse för samhällets och individens säkerhet att fastställas relevanta gränsvärden för fysisk arbetskapacitet vid nyrekrytering och tester av brandmän som inte i onödan diskriminerar individer med tillräcklig fysisk arbetskapacitet.

För att fastställa gränsvärden krävs ett stort antal vetenskapligt utförda tester. Vår ambition och förhoppning är att i nära framtid kunna presentera relevanta gränsvärden för brandmannayrket, med de åtta fysiska tester framtagna av Winternet som grund.

Med de förutsättningar som finns vid Winternet har vi både kompetens, utrustning och intresse  för att i samarbete med MSB fastställa dessa gränsvärden. Därefter anser vi att utbildning av testansvariga är nödvändigt för att alla skall utföra testerna på samma sätt.