Jag är inte rätt person att avgöra huruvida de har rätt eller fel i alla lägen och tänker inte heller i detta inlägg direkt bemöta deras antaganden och påståenden. Däremot tänkte jag passa på att konstatera vissa saker kring dimensionering av takkonstruktioner i hallbyggnader som är samlingslokaler. Skälen är att det förekommer missförstånd och är ett område där det sker ganska vidlyftig tolkning av svenska bygg- och konstruktionsregler. Bland annat kan jag konstatera följande:

 

- Boverket var mycket tydliga i sitt svar på den fråga vissa brandskyddsprojektörer, däribland Kjell Fallqvist, författare till ovan nämnda inlägg, och konstruktörer ställt till Boverket (se Boverkets dnr: 1234-1010/2012). Grundkravet är, och har varit under lång tid, 30 minuters bärförmåga vid brand i hallbyggnader som är samlingslokaler med vissa undantag för mindre delar av bärverket. Dessa mindre delar kan endast accepteras om risken för personskador är ringa. Värt att notera är att dessa 30 minuter avser bärförmågan vid en temperaturpåverkan som motsvaras av standardbrandkurvan (ISO 834).


- Bärande konstruktioner i hallbyggnader kan dimensioneras analytiskt genom lokal brand om sannolikheten för övertändning kan visas vara mindre än 0,5 procent. Då kan i vissa fall bärverket dimensioneras utan extra skydd, så som brandskyddsmålning eller inklädnad. Dock måste fortfarande konstruktionsdelen bibehålla sin bärande förmåga under den tid som kravnivåerna i reglerna anger. Alternativt kan den förenklade metoden enligt figur C-2 i EKS (Europeiska konstruktionsstandarder) användas för att hänföra vissa bärande konstruktionsdelar till brandsäkerhetsklass 1, dvs R0. Men grundkravet är fortfarande R30.


- Delar av de dimensioneringsmetoder som brandskyddsprojektörer och konstruktörer använder är felaktiga och saknar egentligt stöd i forskning eller empiri, exempelvis att bärande konstruktioner kollapsar V-format vid temperaturpåverkan enligt Boverkets förenklade metod. Andra fel har att göra med att det saknas stöd i föreskrifterna, t ex att det skulle accepteras att bärverket hänger ner till tre meters höjd utanför det maximala skadeområdet.

 

- Delar av branschen verkar ha utvecklat en praxis som inte stämmer överens med gällande lagar och regler. En del i detta beror förmodligen på kommunernas bristande tillsyn i byggprocessen samt att Boverket varit otydliga.


- Det går inte att förutsätta att utrymning av personer sker snabbt, kontrollerat och på kort tid. Flera skarpa utrymningar i stora byggnader har visat det motsatta och att människor ibland agerar irrationellt i samband med utrymning. Som exempel kan nämnas utrymningarna i samband med takrasen till följd av de stora snömängderna för två vintrar sen.

 

- Även om en utrymning förutsätts vara slutförd går det inte att bortse från de andra tekniska egenskapskraven i Plan- och byggförordningen (PBF), t ex bärförmåga vid brand och räddningsmanskapets säkerhet. Alla tekniska egenskapskrav ska vara uppfyllda oberoende av varandra.

 

- Deformationer, missljud från konstruktionen och andra abnormiteter i bärverket till följd av brand är svårt till omöjligt för räddningsmanskapet att observera inifrån en byggnad.

 

- Det stora flertalet av de större hallbyggnaderna innehåller avskärmningar i form av innerväggar, ställage, varor och andra saker som hindrar strålningen från att direkt påverka eventuella rökdykare.

 

- Att ”läsa byggnaden” ingår som en naturlig del i riskbedömningen i samband med rökdykning.
 
Oavsett rökdykningens vara eller icke vara i större hallbyggnader i klass Br 2 så är grundkravet R30 för bärverket. Och även om utrymningen förutsätts ske ”snabbt” så är grundkravet R30. Det är endast i undantagsfall som mindre delar av bärverket tillåts kollapsa, och då endast om risken för personskador, inklusive räddningstjänstpersonalen, är ringa. Och återigen, samtliga tekniska egenskapskrav i PBF ska uppfyllas oberoende av varandra.
 Sen kan jag alltid som passus konstatera att R30-kravet för enplans hallbyggnader fanns även innan BBR 94, dock under förutsättning att det var fler än 600 personer i byggnaden. Justeringen till BBR 94 var att sätta kraven redan vid 150 personer.


Vidare kan jag konstatera att bygglagstiftningen förvisso inte är retroaktiv, men det är ointressant i sammanhanget eftersom kravnivån egentligen inte höjts. Däremot har kommunens byggnadsnämnd fortfarande ett tillsynsansvar för att de väsentliga tekniska egenskapskraven ska uppfyllas under hela byggnadens livslängd.
Om byggnaderna konstruerats/projekterats på felaktiga antaganden och på ett felaktigt sätt bör man gå in och ställa krav om rättelse i efterhand. I detta avseende har även vi på räddningstjänsten ett ansvar i att uppmärksamma och ställa krav vid tillsyn.
Det är djupt olyckligt att ett flertal byggnader konstruerats felaktigt, men det i sig är inget motiv till att ändra eller inte följa gällande lagar och regler.