– Vi är alla så beroende av el och IT och sårbara vid avbrott. E-on och Skanova har insett vikten av beredskap och lantbrukarna som tillgång. Det ska de ha beröm för, säger han.

Lantbrukarna är stationerade där problemen kommer att uppstå, har maskiner och är vana att agera.

Det är några skäl som gör lantbrukarna till en viktig krisberedskapsresurs, anser Drottja.

 

Han jämför med när en kommun grävde av en kabel och ett stort centralt livsmedelslager förlorade elförsörjningen.

– Ansvariga på lagret lade hela ansvaret på kommunen, men de kände inget ansvar att ha egen reservkraft.

Enligt E-on kom strömmen tillbaka två-tre veckor snabbare hos deras kunder efter stormen Gudrun tack var insatser av LRFs stödgrupper, skriver LRF på sin hemsida.

 

Numera har allt fler elledningar grävts ner i marken. En förebyggande krisberedskap som gör att antalet stödgrupper kan minskas. Det har ofta funnits fler grupper i en kommun. Nu är ambitionen att det i varje kommun ska finnas en organiserad stödgrupp.
– Finns en färdig organisation när något händer är det lättare att agera. Ska man börja från noll, då blir det lätt ”High Chaparral” och risk för olyckor, säger Anders Drottja.

 

Men stormar och andra väderproblem är inte de stora frågorna just nu för LRFs krisberedskap.

– Nästan troligare risk är en allvarlig smitta bland våra djur. Då är det viktigt att det finns rutiner och här är Jordbruksverket och Livsmedelsverket inblandat för att forma effektivare samarbete.

 

De lokala stödgrupperna är en viktig informationskanal in till LRF om var behovet av hjälp är mest akut.

– De har lokalkännedom, vet vem som behöver hjälp först och vem som klarar sig själv. Det finns telefonkedjor och vi får den här vägen snabbt ut information som även är till stöd för allmänheten, inte bara för våra medlemmar, säger Ann-Cathrine Carlsson på LRF Sydost.

 

– Efter Gudrun var jag tacksam att vi hade grupper organiserade. Om vi skulle börjat organisera dem då hade det inte varit lika lätt. Dessutom tänker de flesta bönder förebyggande. De vet vad de behöver för att klara vatten och värme. De har elverk, extra batterier, transistorradio. Under Gudrun lärde vi att pannlampor är bra att ha hemma, det är inte lätt att arbeta med en ficklampa i näven.

 

Lantbrukarna är också vana att göra riskanalyser för egen del, konstaterar Magnus Ljung, statskonsulent på Sveriges Lantbruksuniversitet. De måste ta beslut om vad de ska satsa på varje år, när de ska sälja för bäst pris, måste förberedda sig på variation i väderlek.

– Oftast undviker de medvetet att ta stora risker, låter i stället beslut värka fram, och jobbar förebyggande inför kända risker.

 

LRFs egen kris är nedläggningen av lantbruk. Antalet heltidsarbetande har minskat med 37 procent de senaste tio åren och under 2013 gjorde 75 procent av lantbruken förlust, enligt LRF konsult. Runt 50 procent av den mat vi konsumerar är importerad.

– Vi övriga förväntar oss att lantbruket levererar, men det gör det inte. Om gränserna stängdes skulle vi få problem att överleva, säger Magnus Ljung.

Den krisen kan alltså, enligt Ljung, bli allas.

– Vi anpassar produktionssystem, gör dem mer resilienta, och här tar vi lantbruket för givet. Förstår vi konsekvenserna om det kollapsar?